duga

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av duga  Aktiv
Infinitiv duga
Presens duger
Preteritum dugde
Supinum dugt, dugat
Imperativ dug
Particip
Presens dugande, dugandes
Perfekt
Not:

svag böjning

Böjningar av duga  Aktiv
Infinitiv duga
Presens duger
Preteritum dög
Supinum dugit
Imperativ dug
Particip
Presens dugande, dugandes
Perfekt
Not:

stark böjning

duga

  1. vara tillräckligt bra för att kunna accepteras, om än inte vara riktigt vad man önskade sig
    Om den dög åt din syster, så duger den åt dig.
    Det dugde åt far, det duger åt mig.
    Om vi inte har någon bättre duk så får den här gamla duga för idag.
    Den här duger ingenting till.
    Hon är en mycket dugande kvinna.
    Vanliga konstruktioner: duga åt någon, duga till något
    Etymologi: Fornsvenska dugha (med svag böjning: dughir, dugher - dughþi - dughat), forn- och nyisländska duga (preteritum dugði), danska due; ursprungligen preterito-presentiskt (liksom kunna, skola m.fl.): gotiska daug, fornsaxiska dōg, fornhögtyska toug (vartill den tyska infinitiven taugen) fornengelska déag ’duger’.
    Besläktade ord: dygd, duglig, duktig, odåga
    Fraser: som heter duga

Översättningar[redigera]