eleven
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
eleven
- uttal: /ɛˈleːvən/
- böjningsform av elev
[redigera] Engelska
[redigera] Räkneord
eleven (grundtal)
[redigera] Besläktade ord
[redigera] Etymologi
Av medelengelska endleven, elleven, från fornengelskans endleofan via endlufon. Analogt med fornsaxiska elleban, fornhögtyska einlif, fornnordiska ellifu, gotiska ainlif. Utveckling av hypotetiska germanska formen *ainlif, format ur *ainaz (”en”) + *lif (jämför twelve), representerande indoeuropeiska hypotetiska formen *liq (”lämna”), det vill säga, "en kvar (över tio)". Besläktat med litauiskans -lika i vienúolika, som betyder elva.[1]
[redigera] Källor
- ↑ Från Hoad, TF (ed): The Oxford Library of Words and Phrases (1986). Storbritannien: Guild Publishing London.
