elf

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Elf och ełf.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av elf  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ elf elfven elfvar elfvarna
Genitiv elfs elfvens elfvars elfvarnas

elf

  1. (ålderdomligt) genom sjätte upplagan av SAOL (1889) ersatt av älf, senare ersatt av älv

Afrikaans[redigera]

Räkneord[redigera]

elf

  1. elva (11)
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av nederländska elf, av medelnederländska elf, av fornlågfrankiska *ellef, av urgermanska *ainalifą
Besläktade ord: elfde

Engelska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av elf  Singular Plural
Nominativ elf elves
Genitiv elf's elves'

elf

  1. övernaturligt väsen (i forngermansk religion, i senare folktro, i moderna fantasyverk, rollspel och datorspel); alv, alf
  2. övernaturligt väsen (som hjälper tomten); tomtenisse
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Fornengelska ælf; besläktat med fornhögtyska alb (se Albtraum), fornisländska álfr (se älva)

Nederländska[redigera]

Räkneord[redigera]

elf

  1. elva (11)
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av medelnederländska elf, av fornlågfrankiska *ellef, av urgermanska *ainalifą

Tyska[redigera]

Räkneord[redigera]

elf

  1. elva (11)
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av medelhögtyska eilf, av fornhögtyska einlif, av urgermanska *ainalifą
Besläktade ord: Elf
Sammansättningar: Elfjähriger