enden
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Tyska [redigera]
Verb [redigera]
| Konjugation för enden Hjälpverb: haben |
||||
|---|---|---|---|---|
| Infinitiv | enden | |||
| Presensparticip | endend | |||
| Perfektparticip | geendet | |||
| Indikativ | 1:a pers. | 2:a pers. | 3:e pers. | |
| Presens | Singular | ende | endest | endet |
| Plural | enden | endet | enden | |
| Preteritum | Singular | endete | endetest | endete |
| Plural | endeten | endetet | endeten | |
| Imperativ | ||||
| Singular | - | ende! | - | |
| Plural | - | endet! | enden Sie! | |
| Konjunktiv I | ||||
| Presens | Singular | ende | endest | ende |
| Plural | enden | endet | enden | |
| Konjunktiv II | ||||
| Preteritum | Singular | endete | endetest | endete |
| Plural | endeten | endetet | endeten | |
enden
- Synonymer: beenden
