er

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Se även Er och er-.

Innehåll 1 Svenska 1.1 Pronomen 1.1.1 Varianter 1.1.2 Översättningar 2 Fornnordiska 2.1 Konjunktion 3 Nederländska 3.1 Adverb 4 Korniska 4.1 Substantiv 5 Isländska 5.1 Verb 6 Tyska 6.1 Pronomen 6.1.1 Grammatik

[redigera] Svenska

[redigera] Pronomen

Tabell över pronomen            Personliga pronomen Nominativ Ackusativ / Dativ Possessiva pronomen Reflexiva pronomen Reflexiva possessiva pronomen Utrum Neutrum Plural Utrum Neutrum Plural 1:a person singular jag mig, mej min mitt mina mig, mej min mitt mina 2:a person singular du dig, dej din ditt dina dig, dej din ditt dina 3:e person singular maskulinum han honom hans hans hans sig, sej sin sitt sina 3:e person singular femininum hon henne hennes hennes hennes sig, sej sin sitt sina 3:e person singular, könsneutralt hen henom hens hens hens sig, sej sin sitt sina 3:e person singular utrum den den dess dess dess sig, sej sin sitt sina 3:e person singular neutrum det det dess dess dess sig, sej sin sitt sina 1:a person plural vi oss vår, våran vårt, vårat våra oss vår, våran vårt, vårat våra 2:a person plural ni, I er, eder er, eder eran ert, edert erat era, edra er, eder er, eder eran ert, edert erat era, edra 3:e person plural de, dom dem, dom deras deras deras sig, sej sin sitt sina Not: Denna tabell avser att visa personliga pronomen baserat på en bredare definition, där possessiva och reflexiva pronomen ses som undergrupper till personliga pronomen. Ofta brukar personliga pronomen som jämställd de andra undergrupperna till pronomen begränsas till att endast innehålla de två första kolumnerna samt genitivformerna i tredje kolumnen som inte kongruensböjs (hans, hennes, dess, deras m.fl.). Ofta brukar reflexiva pronomen anses förekomma bara i tredje person, eftersom stavningen råkar sammanfalla med andra kolumnen för första och andra person.

er (personliga pronomen)

1. personligt pronomen som syftar på flera tilltalade i objektsform; personligt pronomen i andra person plural ackusativ och dativ (neutralt men även formellt)

   Jag måste tyvärr be er att gå. Glöm inte era paraplyer.

2. objektsform av det formella ni som riktas till en person

   Jag måste tyvärr be er att gå. Glöm inte ert paraply.

er (possessiva pronomen)

1. possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till de tilltalade (ni) om det ägda eller tillhörande är i ental och har n-genus; possessivt pronomen i andra person plural med huvudordet i singular utrum (neutralt men även formellt)

   Ni får skylla er själva om er bil går sönder när den inte sköts om.

2. som ovanstående definition men motsvarande det formella ni som riktas till en person

   Ni får skylla er själv om er bil går sönder när den inte sköts om.

er (reflexiva pronomen)

1. reflexivt pronomen som syftar tillbaka på de tilltalade (ni); reflexivt pronomen i andra person plural (neutralt men även formellt)

   Ni får skylla er själva om er bil går sönder när den inte sköts om.

2. som ovanstående definition men motsvarande det formella ni som riktas till en person

   Ni får skylla er själv om er bil går sönder när den inte sköts om.

er (reflexiva possessiva pronomen)

1. reflexivt possessivt pronomen som syftar tillbaka på och indikerar ägande av eller tillhörighet till subjektet om subjektet är i andra person plural (ni) och om det ägda eller tillhörande är i ental och har n-genus; reflexivt possessivt pronomen i andra person plural med huvudordet i singular utrum (neutralt men även formellt)

   Ni får väl ta er tandemcykel och ta er hem bäst ni kan.

2. som ovanstående definition men motsvarande det formella ni som riktas till en person

   Ni får väl ta er cykel och ta er hem bäst ni kan.

[redigera] Varianter

possessivt pronomen, reflexivt possessivt pronomen

• eran (vardagligt)
• eder (ålderdomligt)

samtliga definitioner vid användning som formellt tilltal

• Er

[redigera] Översättningar

personligt pronomen

possessivt pronomen

[redigera] Fornnordiska

[redigera] Konjunktion

er

1. när

[redigera] Nederländska

[redigera] Adverb

er

1. där

[redigera] Korniska

[redigera] Substantiv

er

1. örn

[redigera] Isländska

[redigera] Verb

er

1. är

[redigera] Tyska

[redigera] Pronomen

er

1. han

[redigera] Grammatik

Genus
	Singular	Plural
Nominativ	er	sie
Genitiv	sein	ihr
Dativ	ihm	ihnen
Ackusativ	ihn	sie