erudition

Svenska

Substantiv

Böjningar av erudition	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	erudition	eruditionen
Genitiv	eruditions	eruditionens

erudition u

1. (ålderdomligt) boklig bildning, lärdom

   1839: Öfversigt af den behandling, som det hedniska Sveriges historia erhållit före medlet af 17:de århundradet, Henrik Reuterdahl:

   I besittning af all den tidens erudition och lifvad af historiskt intresse, företog han sig att framställa de kyrkliga och borgerliga tilldragelserna i de Nordiska länderna.

   Etymologi: Av latinska eruditio.

Översättningar

boklig bildning, lärdom

• engelska: erudition ^(en)
• ryska: эруди́ция ^(ru) f