fälla

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även falla och fålla.

verb på svenska: fälla päls eller andra kroppsdelar, som i "katten fäller", fälla horn, mjölktänder, löv. Även fälla i domstol.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av fälla  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ fälla fällan fällor fällorna
Genitiv fällas fällans fällors fällornas

fälla

  1. fångsredskap ofta försett med lockbete för att locka och medelst fallucka eller annat som faller igen fånga eller innestänga ett djur
  2. anordning som gjorts iordning för att fånga någon/något som passerar

Besläktade ord[redigera]

Fraser[redigera]

Översättningar[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av fälla  Aktiv Passiv
Infinitiv fälla fällas
Presens fäller fälls
Preteritum fällde fälldes
Supinum fällt fällts
Imperativ fäll
Particip
Presens fällande, fällandes
Perfekt fälld

fälla

  1. få något eller någon att falla
    Kalle fällde Anders i fotbollsmatchen.
    På hösten fällde de några gamla träd.
    Fraser: fälla en tår, fälla ihop, fälla in, fälla ned, fälla upp, fälla ut


Översättningar[redigera]