få

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Se även fa, FA, fā, fá, fǎ, fà och fä.

Innehåll 1 Svenska 1.1 Adjektiv 1.1.1 Användning 1.1.2 Sammansättningar 1.1.3 Översättningar 1.2 Pronomen 1.2.1 Översättningar 1.3 Verb 1.3.1 Sammansättningar 1.3.2 Fraser 1.3.3 Användning 1.3.4 Översättningar

[redigera] Svenska

[redigera] Adjektiv

Böjningar av få		Positiv	Komparativ	Superlativ
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	–	▲
	Neutrum	–	▲
Bestämd singular	Maskulinum	–	färre1	–
	Alla	–	▼	–
Plural		få	▼	färst2
		Predikativt
Singular	Utrum	–	▲	▲
	Neutrum	–	färre1	färst1, 2
Plural		få	▼	▼
Not: 1. formen finns endast i plural 2. används sällan, se Användning

få

1. (endast i plural) bara några; ett litet antal

   Det är få passagerare som vet hur de borde agera vid en olycka.

[redigera] Användning

Superlativformen färst används sällan. Formen finns men har fallit i glömska. Formen är språkriktig och fyller en lucka i det svenska språket. Språkkunniga uppmuntrar användning av ordet för att få in ordet i språket igen.

[redigera] Sammansättningar

• fåordig
• fåtal

[redigera] Översättningar

[redigera] Pronomen

få

1. bara några, ett litet antal, en liten mängd

   Många är kallade, men få är utvalda.

[redigera] Översättningar

[redigera] Verb

Böjningar av få	Aktiv	Passiv
Infinitiv	få	fås
Presens	får	fås
Preteritum	fick	(ficks)
Supinum	fått	fåtts
Imperativ	få	–
Particip
Presens	(fående, fåendes)
Perfekt	(fådd)
Not: Former inom parentes brukar undvikas.

få

1. erhålla, motta, bekomma, vinna; bli given

   Kan inte jag få den där glaskulan av dig?

2. ha tillåtelse att

   Får jag stanna ute en timme mer än vanligt?

3. vara tvungen att, måste

   På landet får man allt pumpa upp vatten själv om man vill tvätta sig.

   Det var så kallt att jag fick gå in.

[redigera] Sammansättningar

• återfå

[redigera] Fraser

[redigera] Användning

Tidigare användes konjunktivböjningen finge.

[redigera] Översättningar

erhålla

ha tillåtelse att

Vara tvungen att