fånge

Svenska

Substantiv

Böjningar av fånge	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fånge	fången	fångar	fångarna
Genitiv	fånges	fångens	fångars	fångarnas

fånge

1. person som blivit berövad friheten

Etymologi

Av fornsvenska fange, av lågtyska vangen (”fången”, ”fängslad”), besläktat med fånga.

Besläktade ord

fång fånga fången fångst fångare fängare

fänge fängelse fängsel fängsla fängslig

Sammansättningar

• krigsfånge

Fraser

• till fånga

Översättningar

person som berövats friheten  

bokmål: fange (no) engelska: captive (en), prisoner (en) finska: vanki (fi)

franska: prisonnier (fr) m isländska: fangi (is) polska: więzień (pl)