förakt

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av förakt  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ förakt föraktet
Genitiv förakts föraktets

förakt

  1. brist på aktning, stark känsla av ogillande och hat
    Hon kände bara förakt gentemot hennes gamla mobbare.
    De hyste ett djupt förakt för allt som andades girighet.
    Vanliga konstruktioner: förakt för någon, förakt för något
    Etymologi: Sedan 1588.
    Besläktade ord: förakta, föraktfull, föraktlig
    Sammansättningar: dödsförakt, gudsförakt, journalistförakt, klassförakt, kunskapsförakt, kvinnoförakt, människoförakt, myndighetsförakt, polisförakt, politikerförakt, publikförakt, självförakt, tittarförakt, väljarförakt, världsförakt, västförakt
    Fraser: möta någon med förakt, uttrycka sitt förakt för någon, uttrycka sitt förakt för något, visa förakt för någon, visa förakt för något
    Synonymer: avsky, hat, ringaktning
    Antonymer: uppskattning
    Jämför: hån

Översättningar[redigera]