förförare

Svenska

Substantiv

Böjningar av förförare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	förförare	förföraren, vard. förförarn	förförare	förförarna
Genitiv	förförares	förförarens, vard. förförarns	förförares	förförarnas

förförare u

1. person som förför

   1805: Uppfostraren, första sången:

   Försvinne och den tid, då listen, i förening / Med slöjad sinlighet, ger rökverk utan mening, / Och, lik en mirthöljd orm, förförarn, lömsk och kall, / Tillber Gudinnans nåd — och ler åt Qvinnans fall.

Översättningar

person som förför

• franska: séducteur ^(fr) m, séductrice ^(fr) f
• italienska: seduttore ^(it) m, seduttrice ^(it) f
• tyska: Verführer ^(de) m, Verführerin ^(de) f