förlåta
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
Svenska [redigera]
Verb [redigera]
| Böjningar av förlåta | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | förlåta | förlåtas |
| Presens | förlåter | förlåts, förlåtes |
| Preteritum | förlät | förläts |
| Supinum | förlåtit | förlåtits |
| Imperativ | förlåt | – |
| Particip | ||
| Presens | förlåtande, förlåtandes | |
| Perfekt | förlåten | |
- ursäkta; acceptera, och gå med på att glömma bort, en handling som kan ses som en oförrätt
- förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro (Herrens bön)
- (ålderdomligt) lämna, överge
- 1928: Natten går tunga fjät, Arvid Rosén:
- Natten går tunga fjät / runt gård och stuva / kring jord som sol förlät / skuggorna ruva
- 1928: Natten går tunga fjät, Arvid Rosén: