förmögenhet

Svenska

Substantiv

Böjningar av förmögenhet	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	förmögenhet	förmögenheten	förmögenheter	förmögenheterna
Genitiv	förmögenhets	förmögenhetens	förmögenheters	förmögenheternas

förmögenhet

1. värde på en persons kapital; värde på en persons tillgångar minus skulder

   1925: Nordisk familjebok:

   Han egnade då sin förmögenhet och sin organisationsförmåga åt arbetet på att förbättra de blindas lefnadsvillkor.

2. förmåga att göra någonting

   Besläktade ord: förmögen

Översättningar

[1] värde på en persons kapital  

finska: varallisuus (fi) franska: fortune (fr) f

tyska: Vermögen (de) n

[2] förmåga att göra någonting  

franska: faculté (fr) f, qualité (fr) f

tyska: Vermögen (de) n, Fähigkeit (de) f