förtryck

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av förtryck  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ förtryck förtrycket
Genitiv förtrycks förtryckets

förtryck

  1. tillstånd där en auktoritet använder maktmedel för att underkuva en grupp individer
    Besläktade ord: förtrycka, förtryckare
    Sammansättningar: kvinnoförtryck
    Se även tesaurus: Ofrihet, Tvång, Stränghet, Ansträngning, Ont, Ofrivillighet, Sänkning, Motverkan

Översättningar[redigera]

Verb[redigera]

förtryck

  1. böjningsform av förtrycka