faktum

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av faktum  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ faktum faktumet, (faktum) faktum, fakta faktumen, (fakta)
Genitiv faktums faktumets, (faktums) faktums, faktas faktumens, (faktas)
Som förled i sammansättningar används fakta-.

faktum

  1. faktiskt föreliggande sakförhållande, obestridlig information
  2. (matematik, mindre brukligt) produkt

Etymologi[redigera]

Av latinska factum, "det som inträffat, det som blivit", perfektparticip neutrum av fīō, "jag blir, jag inträffar".

Översättningar[redigera]

Se även[redigera]

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

faktum n

  1. faktum

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av faktum  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ faktum faktummet fakta faktaene
Genitiv faktums faktummets faktas faktaenes

faktum n

  1. faktum