fana

Se även fåna.

Svenska

Substantiv

Böjningar av fana	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fana	fanan	fanor	fanorna
Genitiv	fanas	fanans	fanors	fanornas

fana

1. (stång med en upptill vidfäst) duk, tjänande eller avsedd för något sinnebildligt ändamål, särskilt använd eller avsedd såsom samlings- eller föreningstecken o. d.

   Jämför: baner, flagga, standar

   Varianter: fan, fane

2. ett militärt fälttecken

   Användning: Vid kavalleriet kallat standar.

   Synonymer: standar

3. (i synnerhet i högre stil) övergående i symbolisk användning, vanligen med särskild tanke på fanan såsom det sammanhållande bandet inom en truppenhet eller såsom symbol för utförandet av de uppgifter som åligger en dylik

Etymologi: Fornsvenska fana; liksom danska fane, isländska (gunn)fani, av medellågtyska vane, motsvarande tyska Fahne (fornhögtyska fano); jämför gotiska 𐍆𐌰𐌽𐌰, nederländska vaan, forngengelska fana; egentligen: "stycke tyg, duk"; besläktat med latinska pannus "duk"; jämför fan.

Sammansättningar: fanborg, fanbärare, faned, fanflykt, fanjunkare, fanmarsch, fanstång, fanvakt

Fraser: blotta fanan, bära fana, höja fanan, sänka fanan, troppa fanan (mil.), plantera en fana, hälsa med fanan, parad för fanan, tjäna fanan, tjäna under fanan

Översättningar

stång med en upptill vidfäst duk

• alemanniska: Faane
• danska: fane ^(da)
• finska: lippu ^(fi)
• italienska: vessillo ^(it) m, bandiera ^(it) f
• tyska: Fahne ^(de) f

ett militärt fälttecken

• engelska: banner ^(en)
• italienska: stendardo ^(it) m, vessillo ^(it) m
• tyska: Fahne ^(de) f

översättningar som behöver granskas mot betydelse

• bokmål: fane ^(no)
• danska: fane ^(da)
• nynorska: fane
• polska: chorągiew ^(pl), sztandar ^(pl)
• ryska: знамя ^(ru) n

Verb

fana

1. att föra en fana, baner eller annan flagga

   Bengan, du får fana vid ceremonin.

   Flaggstången fanar en vimpel.

   Ryttaren fanade ett baner på sin lans.

   Synonymer: föra, flagga