fauna

Svenska

Substantiv

Böjningar av fauna	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fauna	faunan	faunor	faunorna
Genitiv	faunas	faunans	faunors	faunornas

fauna

1. samlat om de djur som lever i ett visst område eller vid en viss epok

   Se även: flora

   Etymologi: Myntad term av Linne, taget av den romerska åkerbruksgudinnan Fauna.

   Sammansättningar: megafauna

Översättningar

samlat om de djur som lever i ett visst område eller vid en viss epok

• engelska: fauna ^(en)
• franska: faune ^(fr) f
• isländska: dýraríki n, fána f
• tyska: Tierwelt ^(de) f, Fauna ^(de) f, Tierreich ^(de) n