finländska

Svenska

Substantiv

Böjningar av finländska	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	finländska	finländskan	finländskor	finländskorna
Genitiv	finländskas	finländskans	finländskors	finländskornas

finländska

1. en kvinnlig medborgare i Finland, oavsett till vilken språkgrupp hon tillhör

Användning

• Då man särskilt vill framhålla att en kvinna från Finland tillhör den finskspråkiga folkgruppen i Finland bör begreppet "finska" begagnas.
• Om man däremot vill särskilt framhålla att en kvinna från Finland tillhör den svenskspråkiga folkgruppen i Finland bör begreppet "finlandssvenska" begagnas.
• Benämningen finländska är alltså ett samlingsnamn för en kvinna från Finland, oavsett etnisk bakgrund.
• Det bör dock påpekas att man i Sverige inte alltid har klart för sig distinktionen mellan substantiven "finska" och "finländska".
• Finländska används inte för att beteckna språket finska, se finländsk.

Etymologi

Under början av 1910-talet kände den svenskspråkiga folkgruppen i Finland behov av att på ett adekvat sätt benämna sig själva. Sent på hösten år 1912 segrade språkvetare Rolf Pippings inlämnade förslag i tidningen "Studentbladet" med termen "finlandssvenskar". Härvid uppstod behov av ett neutralt samlingssubstantiv för en kvinna från Finland, oavsett till vilken språkgrupp hon tillhör. På så sätt togs substantivet "finländska" i bruk.

Översättningar

kvinna

Översättningar  

engelska: Finnish women (en) finska: suomalainen (fi) nainen (fi)

tyska: Finnländerin (de) polska: Finka (pl)

Se även

• finne
• finska
• finländsk

Adjektiv

finländska

1. böjningsform av finländsk