fläta

Se även flata.

Svenska

Substantiv

Böjningar av fläta	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	fläta	flätan	flätor	flätorna
Genitiv	flätas	flätans	flätors	flätornas

En fläta.

fläta

1. typ av dekorativ sammanfogning av tre eller fler fibrer, band, snören eller hårlockar

Översättningar

• engelska: braid ^(en), plait ^(en)
• franska: tresse ^(fr) f
• polska: warkocz ^(pl) m
• tyska: Zopf ^(de) m

Verb

Böjningar av fläta	Aktiv	Passiv
Infinitiv	fläta	flätas
Presens	flätar	flätas
Preteritum	flätade	flätades
Supinum	flätat	flätats
Imperativ	fläta	–
Particip
Presens	flätande, flätandes
Perfekt	flätad

fläta

1. foga samman tre eller flera fibrer, band, snören eller hårlockar
2. (med till: fläta till) slå /någon/

Etymologi

Fornsvenska flæta, fornnordiska flétta, urgermanska *fleh-, från indoeuropeisk rot *pleḱ-, varav även latin plectere, "att fläta" (varav engelska plait, andra elementet i komplex) och plicare, "att vecka" (jämför applicera, komplicera, replikera), grekiska πλήκω, "flätar", och ryska плести, "att fläta". Möjligen även besläktat med engelska flax, "lin", och/eller bl.a. svenska flaska.

Översättningar

• engelska: braid ^(en), plait ^(en)
• franska: tresser ^(fr)
• latin: plectere ^(la)
• ryska: плести ^(ru)
• tyska: flechten ^(de)