flinta

Svenska

Substantiv

Böjningar av flinta	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	flinta	flintan
Genitiv	flintas	flintans

flinta

1. (mineraler) en hård, grå bergart, från vilken sten använts i tillverkningen av vapen och framställandet av eld

   Kalles lärare undervisade om geologi, närmare bestämt flinta.

   Sammansättningar: flintastek, flintasten, flintkniv

   Flintan war under stenåldern det viktigaste råämnet för verktyg.

Översättningar

flinta

• engelska: flint ^(en)
• franska: silex ^(fr) m
• frisiska: fjoerstien, flint
• litauiska: titnagas m
• nederländska: vuursteen ^(nl), keisteen ^(nl)
• ryska: кремень ^(ru)
• tyska: Feuerstein ^(de) m