flirta

Svenska

Verb

Böjningar av flirta	Aktiv	Passiv
Infinitiv	flirta	flirtas
Presens	flirtar	flirtas
Preteritum	flirtade	flirtades
Supinum	flirtat	flirtats
Imperativ	flirta	–
Particip
Presens	flirtande, flirtandes
Perfekt	–

flirta

1. lekfullt antyda eller visa sig erotiskt intresserad av någon genom ögonkontakt eller konversation

   Vanliga konstruktioner: flirta, flirta med någon

   Jämför: ragga, stöta på

2. (överfört, ofta politiskt) antyda eller visa intresse för samarbete

   Vanliga konstruktioner: flirta med någon

Varianter: flörta

Besläktade ord: flirt (flört), flirtig (flörtig)

Sammansättningar: svårflirtad (svårflörtad)

Etymologi: Från engelskans flirt (samma betydelse: antyda erotiskt intresse)

Översättningar

lekfullt antyda eller visa sig erotiskt intresserad av någon genom ögonkontakt eller konversation

• engelska: flirt ^(en)
• finska: flirtata ^(fi), hakkailla ^(fi)
• franska: flirter ^(fr)
• isländska: dufla, daðra ^(is)
• ryska: флиртовать ^(ru) (flirtovát')
• turkiska: flört etmek ^(tr)
• tyska: flirten ^(de)

antyda eller visa intresse för samarbete

• tyska: flirten ^(de)