fluchen
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Tyska[redigera]
Verb[redigera]
| Konjugation för fluchen Hjälpverb: haben |
||||
|---|---|---|---|---|
| Infinitiv | fluchen | |||
| Presensparticip | fluchend | |||
| Perfektparticip | geflucht | |||
| Indikativ | 1:a pers. | 2:a pers. | 3:e pers. | |
| Presens | Singular | fluche | fluchst | flucht |
| Plural | fluchen | flucht | fluchen | |
| Preteritum | Singular | fluchte | fluchtest | fluchte |
| Plural | fluchten | fluchtet | fluchten | |
| Imperativ | ||||
| Singular | - | fluche! | - | |
| Plural | - | flucht! | fluchen Sie! | |
| Konjunktiv I | ||||
| Presens | Singular | fluche | fluchest | fluche |
| Plural | fluchen | fluchet | fluchen | |
| Konjunktiv II | ||||
| Preteritum | Singular | fluchte | fluchtest | fluchte |
| Plural | fluchten | fluchtet | fluchten | |
fluchen
