fortplanta
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
Svenska [redigera]
Verb [redigera]
| Böjningar av fortplanta | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | fortplanta | fortplantas |
| Presens | fortplantar | fortplantas |
| Preteritum | fortplantade | fortplantades |
| Supinum | fortplantat | fortplantats |
| Imperativ | fortplanta | – |
| Particip | ||
| Presens | fortplantande, fortplantandes | |
| Perfekt | fortplantad | |
fortplanta
- sprida sig (reflexivt)
- Vågen fortplantade sig mycket fort i materialet.
- (biologi, om individ) sexuellt eller könlöst ge upphov till en ny individ, exempelvis via parning, befruktning och födsel (reflexivt)
Översättningar [redigera]
- biologi
