förmäten

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av förmäten  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum förmäten förmätnare  
Neutrum förmätet
Bestämd
singular
Maskulinum förmätne förmätnaste
Alla förmätna
Plural förmätna
  Predikativt
Singular Utrum förmäten förmätnare förmätnast
Neutrum förmätet
Plural förmätna
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning (förmätet)?

förmäten

  1. (om person) alltför anspråksfull, överskattande sin egen förmåga; (även om handling e.d.)
    Synonymer: övermodig, självsäker, anspråksfull, oblyg, fräck, pretentiös, tilltagsen, oförskämd, kaxig, arrogant, djärv
    Själv är jag inte förmäten nog att tro att jag har ett absolut svar.
    1968: "Till en födelsang", Nagy László, tolkning: Werner Aspenström:
    Det räckte ej med leken och den söta mjölken.
    Du föddes girig, med förmätna krav.
    Fraser: (konkreta) (inte) vara förmäten nog att göra ngt, det är förmätet att göra ngt
    Besläktade ord: mäta, förmätenhet
    Etymologi: Sedan 1619. Av lågtyska vormeten (”förmäten”), av sik vormeten (”överskatta sig, mäta fel”).

Översättningar[redigera]