gen

Se även Gen.

Svenska

Substantiv

Böjningar av gen	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	gen	genen	gener	generna
Genitiv	gens	genens	geners	genernas

gen u

1. (biokemi) sekvens av nukleotider i DNA som kodar för ett enskilt protein; arvsanlag

   En människa har omkring 30 000 gener.

   Det ligger i generna.

   Etymologi: Myntat 1909 av den danske växtfysiologen Wilhelm Johannsen som en ombildning av en äldre term pangen (tyska). Definierat i svensk text 1913, använt åtminstone så tidigt som 1922. Kopplat till äldre begrepp som genetik (belägg på svenska från 1912), genesis.

   Sammansättningar: genbärare

Översättningar

  

engelska: gene (en) finska:: geeni (fi) franska: gène (fr) m galiciska: xene (gl) m grekiska: γονίδιο (el) n (ghonídio) ido: geno (io) italienska: gene (it) m japanska: 遺伝子 (ja) (いでんし, idenshi) kroatiska: gen (hr) m nederländska: gen (nl)

polska: gen (pl) m portugisiska: gene (pt) m rumänska: genă (ro) f ryska: ген (ru) m spanska: gen (es) m, gene (es) m telugu: జన్యువు (te) (janyuvu) tjeckiska: gen (cs) m tyska: Gen (de) n ungerska: gén (hu)

Adjektiv

Böjningar av gen		Positiv	Komparativ	Superlativ
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	gen	▲
	Neutrum	gent	▲
Bestämd singular	Maskulinum	–	genare	–
	Alla	gena	▼	genaste
Plural		gena	▼	genaste
		Predikativt
Singular	Utrum	gen	▲	▲
	Neutrum	gent	genare	genast
Plural		gena	▼	▼
Adverbavledning		gent

gen

1. (om väg) som går rakt till målet och därigenom är kortare än alternativen; utan omväg

   1920: Herdabref till Prästerskapet i Västerås Stift, Einar Billing:

   Från prästgården är vägen gen till kyrkan.

   Varianter: gin

   Besläktade ord: gena, genast, genom, gent

   Sammansättningar: genväg

Fornsvenska

Adjektiv

gen

1. rak, gen

Preposition

gen

1. mot, emot, mittemot
2. tillbaka

Etymologi

Av fornnordiska gegn, jämför även isländska gegn. Se även svenska gen-.

Grammatik

Styr dativ, eller även senare ackusativ.

Tyska

Preposition

gen

1. mot

gen Osten

mot öster