gom

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även göm.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av gom  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ gom gommen gommar gommarna
Genitiv goms gommens gommars gommarnas

gom

  1. (anatomi) taket i munhålan
    När jag är förkyld får jag en hemsk klåda i gommen.
    Synonymer: palatum
    Etymologi: Av fornsvenska gome m, goma f (”munnens övre eller nedre valv”), besläktat med danska gumme, isländska gómi, fornhögtyska guomo, fornengelska gōma. Jämför även engelska gum ("tandkött").
    Sammansättningar: gomben, gombåge, gomlist, gomljud, gomsegel, gomspene, gomtak, gomutskott

Översättningar[redigera]