grammatika

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av grammatika  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ grammatika grammatikan grammatikor grammatikorna
Genitiv grammatikas grammatikans grammatikors grammatikornas

grammatika

  1. grammatisk lärobok
    1880: Nordisk familjebok:
    Kosan ställdes först till Kasan, der C. tillbragte menförestiden med att fullborda en tsjeremissisk grammatika, påbörjad redan i Helsingfors med stöd af den kunskap i sagda språk han inhemtat af en rysk soldat af tsjeremissisk börd.
    2013: Profeterna vid Evighetsfjorden, Kim Leine (översatt av Inge Knutsson):
    Han sitter i fönstersmygen i sin kammare och läser i sin grekiska grammatika medan han då och då sneglar åt den bullersamma gatan där hästskjutsar skumpar förbi [...]
  2. (ålderdomligt) grammatik
    1865: Högvördiga Preste-ståndets protocoll vid lagtima riksdagen i Stockholm (Riksdagen i Sverige, Prästeståndet):
    Likväl afse de förekommande öfversättningsprofven just att utröna, huruvida lärjungen har inhemtat och eger kännedom om de allmänna grunddragen och reglerna uti det språks grammatika, till hvilket öfversättningen sker.