gruva

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Koppargruva i Falun

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av gruva  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ gruva gruvan gruvor gruvorna
Genitiv gruvas gruvans gruvors gruvornas
Som förled i sammansättningar används gruv-.

gruva u

  1. underjordisk anläggning där någon mineral utvinns ur berget
    Synonymer: bergverk (ålderdomligt)
    Sammansättningar: besöksgruva, blygruva, gruvarbetare, gruvdrift, gruvhål, gruvindustri, gruvras, guldgruva, järnmalmsgruva, kolgruva, koppargruva, saltgruva, silvergruva, zinkgruva
    Se även: dagbrott
    Etymologi: Av tyska Grube.[1] Jämför med ursprung till grav, grop, gräva.

Översättningar[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av gruva  Aktiv
Infinitiv gruva
Presens gruvar
Preteritum gruvade
Supinum gruvat
Imperativ gruva
Particip
Presens gruvande, gruvandes
Perfekt

gruva

  1. (reflexivt: gruva sig, om nutid) rysa, förskräckas, förfasa sig (fasa vid tanken på något)
    Man gruvar sig redan.
    Gruvar mig vid tanken för dagen han inte finns längre.
  2. (reflexivt: gruva sig, om framtid) jämra, oroa sig djupt, ängslas vid tanken på något kommande obehagligt eller farligt
    De gruvar sig dagligen för att bli upptäcka av säkerhetspolisen.
    Kalle gruvar sig för hur han ska kunna tala om att han tappat bort sin förlovningsring.
    Han gruvade sig inför den långa sjöresan.
  3. (reflexivt: gruva sig, mindre brukligt, i avseende på person) känna oro eller obehag vid tanken på, fasa, frukta (vara rädd för någon); hysa oro för någon
    Jag gruvar mig för honom.
    1931: Fröknarna von Pahlen III. Höstens Skuggor, Agnes von Krusenstjerna:
    Han vilade tätt intill denna kvinna, och han älskade henne inte ens. Han gruvade sig för henne.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Kognat med danska grue och bokmål grue i dylik betydelse. Även besläktat med danska och norska härledda substantivet gru (“skräck”).
Besläktade ord: gruvlig, gruvsam

Översättningar[redigera]

Källor[redigera]

  1. Svensk etymologisk ordbok: "gruva", läst 2024-01-19