häll

Se även hall och håll.

Svenska

Substantiv

Böjningar av häll	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	häll	hällen	hällar	hällarna
Genitiv	hälls	hällens	hällars	hällarnas
Som förled i sammansättningar används häll- eller hälle-.

häll

• uttal: /ˈhɛl/   Spela upp^?

1. (geologi) plats där berggrunden är synlig och därmed inte är täckt av jordlager, bebyggelse eller växtlighet

   Synonymer: berghäll

Sammansättningar

• berghäll
• hällberg, hälleberg
• hällmark
• hällristning

Verb

häll

1. böjningsform av hälla