hänge

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av hänge  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hänge hänget hängen hängena
Genitiv hänges hängets hängens hängenas

hänge

  1. som man hänger i något; som man fäster i något
    Sammansättningar: örhänge

Verb[redigera]

Böjningar av hänge  Aktiv Passiv
Infinitiv hänge hänges
Presens hänger hänges
Preteritum hängav hängavs
Supinum hängett, hängivit hängetts, hängivits
Imperativ hänge
Particip
Presens hängivande, hängivandes
Perfekt hängiven

hänge

  1. (reflexivt) ägna sig åt, överlämna sig åt, gå in för något, ge sig hän åt
    1907: Herre, hvart går du? ur Sägner, berättelser och skizzer, Victor Rydberg:
    Under den tysta förtviflan, hvaråt andre hängåfvo sig, rufvade icke mindre grymma själskval.
    Synonymer: hemfalla
    Varianter: hängiva

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

hänge

  1. böjningsform av hängen