halta
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Se även hälta.
Innehåll |
Svenska[redigera]
Adjektiv[redigera]
halta
- böjningsform av halt
Verb[redigera]
| Böjningar av halta | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | halta | haltas |
| Presens | haltar | haltas |
| Preteritum | haltade | haltades |
| Supinum | haltat | haltats |
| Imperativ | halta | – |
| Particip | ||
| Presens | haltande, haltandes | |
| Perfekt | – | |
halta
- gå på ett oregelbundet sätt, möjligen beroende på smärta eller skada i ett ben så att den gående undviker att belasta detta
- (om ett resonemang) inte vara fullständigt, utan sakna vissa vitala delar för att kunna övertyga
Etymologi[redigera]
Av fornsvenska halta. Avledning till adjektivet halt, med motsvarigheter i danska halte, fornengelska healtian, och medelhögtyska halzen.
