hamburgare

Svenska

Substantiv

Böjningar av hamburgare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hamburgare	hamburgaren, vard. hamburgarn	hamburgare	hamburgarna
Genitiv	hamburgares	hamburgarens, vard. hamburgarns	hamburgares	hamburgarnas
Som förled i sammansättningar används hamburger-.

hamburgare

• uttal: hamburjare

1. person, speciellt man, från Hamburg
2. (mat) snabbmatsrätt vanligen bestående av två brödskivor med en eller flera köttskivor och ofta andra ingredienser som dressing, sallad, ketchup, tomat, gurka och ost mellan

   Jag åt en hamburgare till middag.

hamburgare (2.)

Etymologi

Namnet hamburgare härstammar från rättens ursprungsstad, Hamburg i Tyskland.

Besläktade ord

• Hamburg
• hamburgsk
• hamburgska

Sammansättningar

• hamburgerbröd
• hamburgerdressing
• hamburgerkedja
• hamburgerrestaurang

Översättningar

rätt med två brödskivor med kött emellan  

engelska: hamburger (en) franska: hamburger (fr) m isländska: hamborgari (is) m japanska: (bara köttet) ハンバーグ (ja) (hanbaagu (ja)), (med bröd) ハンバーガー (hanbaagaa (ja))

lakota: tȟaló yukpáŋpi (lkt) spanska: hamburguesa (es) f tyska: Hamburger (de) m