hinder
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av hinder 1 | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | hinder | hindret | hinder | hindren |
| Genitiv | hinders | hindrets | hinders | hindrens |
| Böjningar av hinder 2 | Oräknebart | |
|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | hinder | hindret |
| Genitiv | hinders | hindrets |
hinder
- någonting som stoppar, försenar eller gör svårare
- Lågkonjunkturen är ett hinder för min karriär.
- friidrottsgren där deltagarna tävlar i löpning med vissa hinder (1)