hinna

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av hinna  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hinna hinnan hinnor hinnorna
Genitiv hinnas hinnans hinnors hinnornas

hinna

  1. tunt lager eller skikt av något (ofta elastiskt)
    Trumhinna, näthinna, slemhinna och bukhinna är några av kroppens hinnor.
    Fraser: hinna fram, hinna ikapp, hinna ifatt, hinna med, hinna om
    Sammansättningar: bukhinna, hjärnhinna, näthinna, slemhinna, trumhinna

Se även[redigera]

Översättningar[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av hinna  Aktiv
Infinitiv hinna
Presens hinner
Preteritum hann
Supinum hunnit
Imperativ hinn
Particip
Presens hinnande, hinnandes
Perfekt hunnen

hinna

  1. (kunna) utföra något i tid; ha tillräckligt mycket tid för att kunna göra något
    Ska vi hinna med bussen måste vi gå nu.
    Det hinns inte. Kom nu!
    Han hann säga ”Vad faaa...,” sen hörde jag inte mer.

Översättningar[redigera]

Isländska[redigera]

Pronomen[redigera]

hinna (demonstrativa pronomen)

  1. de andra, genitiv maskulinum plural av hinn
  2. de andra, genitiv femininum plural av hinn
  3. de andra, genitiv neutrum plural av hinn