hinna

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Innehåll

[redigera] Svenska

[redigera] Substantiv

Böjningar av hinna  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hinna hinnan hinnor hinnorna
Genitiv hinnas hinnans hinnors hinnornas

hinna

  1. tunt lager eller skikt av något (ofta elastiskt)
    Trumhinna, näthinna, slemhinna och bukhinna är några av kroppens hinnor.

[redigera] Fraser

[redigera] Sammansättningar

[redigera] Se även

[redigera] Översättningar

[redigera] Verb

Böjningar av hinna  Aktiv
Infinitiv hinna
Presens hinner
Preteritum hann
Supinum hunnit
Imperativ hinn
Particip
Presens hinnande, hinnandes
Perfekt hunnen

hinna

  1. (kunna) utföra något i tid; ha tillräckligt mycket tid för att kunna göra något
    Ska vi hinna med bussen måste vi gå nu.
    Det hinns inte. Kom nu!

[redigera] Översättningar

[redigera] Isländska

[redigera] Pronomen

hinna (demonstrativa pronomen)

  1. de andra, genitiv maskulinum plural av hinn
  2. de andra, genitiv femininum plural av hinn
  3. de andra, genitiv neutrum plural av hinn
Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Deltagande
Verktygslåda
På andra språk