hjärna

Svenska

Substantiv

Böjningar av hjärna	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hjärna	hjärnan	hjärnor	hjärnorna
Genitiv	hjärnas	hjärnans	hjärnors	hjärnornas

hjärna

1. (anatomi) det organ, beläget i skallen med vilket levande varelser tänker och kontrollerar kroppen

   Hjärnan är uppdelad i två hjärnhalvor, som är uppdelade i flera lober.

2. (överfört) den som tänker och planerar

   Han är hjärnan bakom det nya initiativet

Meronymer

• frontallob
• pannlob
• temporallob
• parietallob
• occipitallob

Sammansättningar

aphjärna hjärnaktivitet hjärnbalk hjärnbark hjärnblödning hjärncancer hjärncell hjärndöd hjärnfeber hjärnforskare hjärnforskning hjärnfunktion hjärngymnastik hjärnhalva

hjärnhinna hjärninfarkt hjärninflammation hjärnkapacitet hjärnkirurg hjärnkirurgi hjärnkontoret hjärnlob hjärnmassa hjärnoperation hjärnsjukdom hjärnskada hjärnskakning hjärnskrynklare

hjärnskål hjärnsläpp hjärnsubstans hjärnstam hjärnsubstans hjärntrust hjärntumör hjärntvätt hjärnuppmjukning hjärnverksamhet hjärnvindling lillhjärna reptilhjärna storhjärna

Homofoner

• gärna
• Järna

Översättningar

organ  

bokmål: hjerne (no) m danska: hjerne (da) engelska: brain (en) estniska: aju (et) esperanto: cerbo (eo) franska: cerveau (fr) italienska: cervello (it) m krimtatariska: mıy (crh)

meänkieli: aivo nederländska: hersenen (nl) pl., hersens (nl) pl. nynorska: hjerne (nn) m polska: mózg (pl) ryska: мозг (ru) m spanska: cerebro (es) turkiska: beyin (tr) tyska: Gehirn (de)