ho

Se även Ho.

Svenska

Substantiv

Böjningar av ho 1.	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ho	hon	hoar	hoarna
Genitiv	hos	hons	hoars	hoarnas

Böjningar av ho 2.	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ho	hoet, hot	hon	hona
Genitiv	hos	hoets, hots	hons	honas

ho u (1), n (2-3)

1. vissa slags öppna behållare

   Sammansättningar: diskho, tvättho, matho

2. rop av ho
3. (onomatopoesi) typ av fågelläte (från bland annat uggla)

Etymologi

ho 1

Fornsvenska ho. Ordet är specifikt svenskt och av ovisst ursprung; möjligtvis besläktat med hud.

ho 2-3

Från interjektionen. Som substantiv 1849; om fågelläte 1896.

Översättningar

behållare  

engelska: trough (en)

fågelläte  

engelska: hoot (en)

Pronomen

ho

1. (ålderdomligt) vem
2. (dialektalt) hon

   1911: Di dumme tjärngera (Svenska landsmålen):

   Inna ho kåm te stan, mötte ho en slaktere.

   1972: Lille katt, Astrid Lindgren:

   Det var ho, det var ho, ho som sket på broa.

Interjektion

ho

1. utrop för vissa känslor (t.ex. glädje, lättnad)
2. (härmande av) viss typ av fågelläte (från bland annat uggla)

^{-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-}

Besläktade ord: hoa

Etymologi

Av ljudhärmande ursprung. I skrift sedan 1641, då som lystringsord, och sedan 1674 som utrop för känslor. Sedan 1863 om fågelläte.

Nynorska

Pronomen

ho

1. hon