holmgång

Svenska

Substantiv

Böjningar av holmgång	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	holmgång	holmgången	holmgångar	holmgångarna
Genitiv	holmgångs	holmgångens	holmgångars	holmgångarnas

holmgång i stencirkel (1800-talsmålning)

holmgång

1. (vikingatida rättsprocedur) organiserad reglerad form av tvekamp där segraren tilldelas rätten i en rättsprocess, utkämpad inom ett mindre avgränsat område (“en holme”) där de stridande ska puckla (“gå gång”) på varann tills den ene backar ur arenan eller ger upp (dödad motståndare kunde ge mansbot)

   Användning: Regler för holmgång skiftade periodiskt; vissa källor antyder att den som först drar blod vinner per automatik och senare regler anger att motståndaren "faller", vilket kan avse falla omkull, dödlig utgång eller symbolisk betydelse för förlust.

   Synonymer: duell

   Jämför: envig

2. (överfört) hårdför och brutal kamp (nästan) på liv och död

   Synonymer: kamp, strid, dust

3. (bildligt) skarpa och intensiva förhandlingar, diskussioner e.d.

   Dagens regler för arbetskraftsinvandring infördes efter en lång och krokig politisk holmgång.

   Fraser: (idiom) gå holmgång, bjuda en holmgång

Vanliga konstruktioner: en holmgång med/mot ngn; en holmgång mellan ngra

Etymologi: Sedan 1697, av isländska hólmganga med samma betydelse.

Översättningar

vikingatida rättsprocedur

• engelska: trial by combat ^(en), judicial duel ^(en)
• polska: pojedynek ^(pl) m
• tyska: Holmgang ^(de) m

hårdför och brutal kamp (nästan) på liv och död

• polska: potyczka ^(pl) f, walka ^(pl) f, starcie ^(pl) n

skarpa och intensiva förhandlingar, diskussioner e.d.

• polska: walka ^(pl) f, batalia ^(pl) f, zmaganie ^(pl) n