horn

Se även hörn.

Svenska

Substantiv

Böjningar av horn 1-2.	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	horn	hornet	horn	hornen
Genitiv	horns	hornets	horns	hornens

Böjningar av horn 3.	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	horn	hornet
Genitiv	horns	hornets

horn

• uttal: ho:rn /huːrn/

1. ett bleckblåsinstrument
2. utväxt av keratin på vissa djurs huvuden

   Älgen fäller sina horn i januari-februari.

   Synonymer: wönn (orsamål)

3. keratin, det material som till exempel horn [2] och naglar är gjorda av

Synonymer

material

• keratin

Hyperonymer

musikinstrument

• bleckblåsinstrument

Hyponymer

musikinstrument

• valthorn
• althorn

Sammansättningar

utväxt

• renhorn
• älghorn

Fraser

• blåsa i sitt horn
• ett horn i sidan

Översättningar

musikinstrument  

engelska: horn (en) finska: torvi (fi)

polska: róg (pl) m tyska: Horn (de) n

utväxt  

engelska: horn (en) finska: sarvi (fi)

polska: róg (pl) m tyska: Horn (de) n

material  

engelska: horn (en)

tyska: Horn (de) n

Engelska

Substantiv

Böjningar av horn	Singular	Plural
Nominativ	horn	horns
Genitiv	horn's	horns'

horn

• uttal: /hɔːn/ (brittisk engelska) /hɔːrn/ (amerikansk engelska)

1. horn (instrument)
2. horn (utväxt av keratin)
3. horn (keratin)