hund

Se även Hund.

En hund, i detta fall en beagle

Svenska

Substantiv

Böjningar av hund	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hund	hunden	hundar	hundarna
Genitiv	hunds	hundens	hundars	hundarnas

hund

• uttal: /hɵnd/

1. en underart (Canis lupus familiaris) till arten varg (Canis lupus) inom däggdjursfamiljen hunddjur (Canidae); individ av underarten hund

   Går du ut med hunden?

   Synonymer: Canis familiaris (äldre klassificering), Canis familiaris domesticus (äldre klassificering); jycke (slang), vovve (barnspråk), byracka (nedsättande), hundracka (nedsättande), hundskrälle (nedsättande)

   Hyponymer: draghund, fågelhund, fårhund, grythund, jakthund, kamphund, knähund, ledarhund, polishund, rashund, sällskapshund, tik, vakthund, valp, vallhund, vinthund

2. (nedsättande, överfört) skymford för föraktliga personer

Fraser

• bära hundhuvudet för en annan
• det är svårt att lära gamla hundar att sitta
• här ligger en hund begraven
• man ska inte döma hunden efter håren
• som hund och katt
• otrogen hund / otrogne hund
• hunden är människans bästa vän

Besläktade ord

• hundaktig
• hundan
• hundfatt
• hundsk
• hynda

Sammansättningar

blodhund hundarbete hundbär hunddag hundfila hundfloka hundsfott hundfästing hundgalenskap hundgård hundgöra hundhus hundhål hundkedja hundkex hundkoja hundkoppel hundkäx hundköp

hundland hundlav hundliv hundloka hundlopp hundlus hundlök hundmusik hundnappa hundnappare hundnappning hundpenning hundpromenad hundracka hundras hundraseri hundsjuka hundskall hundskrälle

hundsläde hundsnus hundstjärnan hundsyssla hundtass hundtunga hundturk hundväder hundvakt hundvakten hundven hundväder hundvän hundända hundäxing hundöra lathund mårdhund

Översättningar

underart  

afrikaans: hond (af) albanska: qen (sq) arabiska: كَلْب (ar) (kalb) bokmål: hund (no) m danska: hund (da) engelska: dog (en), hound (en) esperanto: hundo (eo) estniska: koer (et) finska: koira (fi) finsk romani: džuklo (rmf) m, džukli (rmf) f, juklo (rmf) m, jukli (rmf) f franska: chien (fr) m, chienne (fr) f frisiska: hûn (fy) färöiska: hundur (fo) grekiska: σκύλος (el) m, σκυλί (el) n grönländska: qimmeq (kl) hebreiska: כלב (he) (kelev) italienska: cane (it) isländska: hundur (is) japanska: 犬 (ja) (いぬ (ja), (inu) jiddisch: הונט (yi) m [hunt], הינט (yi) pl [hint] kasjubiska: pies (csb) kinesiska: 狗 (zh) gòu

kurdiska: se (ku), kûç (ku), kûçik (ku) lakota: šúŋka (lkt) latin: canis (la) limburgiska: hóndj (li) lulesamiska: bena (smj) luxemburgiska: Hond nederländska: hond (nl) m nordsamiska: beana (se) nynorska: hund (nn) m polska: pies (pl) m portugisiska: cão (pt) m, cadela (pt) f; vardagligt cachorro (pt) m, cachorra (pt) f ryska: собака (ru) slovakiska: pes (sk) m spanska: perro (es) m, perra (es) f tibetanska: ཁྱི (bo) tjeckiska: pes (cs) m turkiska: köpek (tr) tyska: Hund (de) m ukrainska: собака (uk), пес (uk) vallonska: tchén (wa) vepsiska: koir (vep)

Bokmål

Substantiv

Böjningar av hund	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hund	hunden	hunder	hundene
Genitiv	hunds	hundens	hunders	hundenes

hund m

1. hund

Danska

Substantiv

Böjningar av hund	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hund	hunden	hunde	hundene
Genitiv	hunds	hundens	hundes	hundenes

hund u

1. hund

   Går du tur med hunden?

   Tar du en sväng med hunden?

2. (slang) hundring

Färöiska

Substantiv

hund

1. böjningsform av hundur

Isländska

Substantiv

hund

1. böjningsform av hundur

Nynorska

Substantiv

Böjningar av hund	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hund	hunden	hundar	hundane
Genitiv	hunds	hundens	hundars	hundanes

hund m

1. hund