hund
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Se även Hund.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av hund 1 | Oräknebart | |
|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | hund | hunden |
| Genitiv | hunds | hundens |
| Böjningar av hund 2 | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | hund | hunden | hundar | hundarna |
| Genitiv | hunds | hundens | hundars | hundarnas |
hund
- uttal: /hɵnd/
- ett däggdjur (Canis lupus familiaris) som använts som husdjur mycket länge, besläktat med vargen; arten är uppdelad i en stor mängd raser och varianter med stora skillnader i utseende och psyke med mera
- individ av ovan nämnda art
- Går du ut med hunden?
[redigera] Synonymer
- individ
- jycke (slang)
- vovve (barnspråk)
- byracka (nedsättande)
- hundracka (nedsättande)
- hundskrälle (nedsättande)
[redigera] Fraser
- det är svårt att lära gamla hundar att sitta
- här ligger en hund begraven
- som hund och katt
- otrogen hund / otrogne hund
[redigera] Hyperonymer
[redigera] Hyponymer
[redigera] Sammansättningar
- blodhund
- hundhus
- hundkoja
- hundliv
- hundpromenad
- hundracka
- hundras
- hundskall
- hundskrälle
- hundsläde
- hundstjärnan
- hundtass
- hundvakt
- hundvakten
- hundväder
- hundvän
- hundöron (i en bok)
- lathund
- mårdhund
[redigera] Översättningar
|
|
[redigera] Bokmål
[redigera] Substantiv
hund m
[redigera] Grammatik
en hund, hunden; hunder, hundene
[redigera] Danska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av hund | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | hund | hunden | hunde | hundene |
| Genitiv | hunds | hundens | hundes | hundenes |
hund u
[redigera] Färöiska
[redigera] Substantiv
hund
- böjningsform av hundur
[redigera] Isländska
[redigera] Substantiv
hund
- böjningsform av hundur
[redigera] Nynorska
[redigera] Substantiv
hund m
[redigera] Grammatik
ein hund - hunden - hundar - hundane
