hus
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Se även hús.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av hus | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | hus | huset | hus | husen |
| Genitiv | hus | husets | hus | husens |
hus
- uttal: /hʉːs/
- byggnad där människor bor eller arbetar
- Vilket fint hus ni har!
- Husen tornade upp sig på båda sidor om den trånga gatan.
- (äldre lagspråk) fastighet
- adelssläkt, dynasti; främst använt i bestämd form
- Henrik VII var den förste i Huset Tudor som regerade över England.
- svenskt namn på fiskarten Huso huso, som tillhör ordningen störartade fiskar; även kallad beluga
- Från husen får man den dyraste typen av så kallad rysk kaviar.
[redigera] Etymologi
Sedan runsvenska hus med samma betydelse. Besläktat med hos, hosa, hustru, hysa. Från urgermanska *khusan, troligen med betydelsen "hölje". Jämför engelska house, tyska Haus, med flera. Rotens ursprung är oklart; möjligtvis är den besläktad med roten till engelska hide, svenska hud.[1]
[redigera] Fraser
- hålla hus - befinna sig någonstans
- gå man ur huse - sluta upp kring något i stor skala (stelnad dativform)
- ta hus i helvete - uppståndelse, bråk
[redigera] Besläktade ord
[redigera] Sammansättningar
[redigera] Hyponymer
[redigera] Översättningar
|
|
[redigera] Se även
[redigera] Danska
[redigera] Substantiv
hus
- hus
- Huset har tre etager.
- Huset har tre våningar.
- Huset har tre etager.
[redigera] Bokmål
[redigera] Substantiv
hus
- hus
- De bor i eget hus.
- De bor i eget hus.
- Huset var lite og rødmalt.
- Huset var litet och rödmålat.
- De bor i eget hus.
- hushåll
- bostad
[redigera] Grammatik
et hus - huset - hus - husa
et hus - huset - hus - husene
eit hus - huset - hus - husa
eit hus - huset - hus - husi
