hut

Svenska

Substantiv

hut n

1. (oböjligt) i uttrycken hut och hyfs samt veta hut, en uppmaning att skämmas, uppföra sig ordentligt, visa hövlighet och respekt

   Barn ska lära sig att veta hut!

   Det här var en betydligt mer komplicerad fråga än några snorungar som inte visste hut.

   Kanske är det dock för mycket begärt att kräva hut, hyfs och vanlig politisk anständighet av den vice statsministern.

   Besläktade ord: hutlös

Se även

• tyska Hut
• hutt

Engelska

Substantiv

Böjningar av hut	Singular	Plural
Nominativ	hut	huts
Genitiv	hut's	huts'

hut

• uttal: /hʌt/

1. hydda, koja

Verb

Böjningar av hut	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	hut	huts	hut
Preteritum	◀	hutted	▶
Perfektparticip	◀	hutted	▶
Presensparticip	◀	hutting	▶

hut

1. förlägga (någon eller något) i en enkel och tillfällig byggnad, exempelvis i en barack