huva

Svenska

Substantiv

Böjningar av huva	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	huva	huvan	huvor	huvorna
Genitiv	huvas	huvans	huvors	huvornas

huva

• uttal: /ˈhʉ̀ːva/

1. huvudbonad av kupig form som omsluter huvudet, ofta fäst i nacken på klädesplagg

   Hon drog huvan över huvudet när det började snöa.

Etymologi

Från samma germanska rot som huv. Besläktat med bl.a. tyska Haube.

Synonymer

• kapuschong
• luva

Översättningar

• engelska: hood ^(en)
• spanska: capucha ^(es)
• tyska: Haube ^(de)