imperativ

Svenska

Substantiv

Böjningar av imperativ 1.	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	imperativ	imperativen	imperativer	imperativerna
Genitiv	imperativs	imperativens	imperativers	imperativernas

Böjningar av imperativ 2.	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	imperativ	imperativet	imperativ	imperativen
Genitiv	imperativs	imperativets	imperativs	imperativens

imperativ

1. (grammatik) verbform som (i svenska) främst används för uppmaningar
2. (filosofi) sats som talar om hur människan ska handla

Varianter

• imper. (förkortning)

Användning

Svenska imperativer (gå, spring, försvinn, hoppa) är identiska med verbets infinitivform och/eller dess rot.

Översättningar

modus som används i uppmaningar  

engelska: imperative (en) färöiska: boðsháttur (fo) m

polska: tryb rozkazujący (pl) tyska: Imperativ (de) m, Befehlsform (de) f

moralisk norm  

engelska: imperative (en) polska: imperatyw (pl)

Adjektiv

Böjningar av imperativ		Positiv
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	imperativ
	Neutrum	imperativt
Bestämd singular	Maskulinum	imperative
	Alla	imperativa
Plural		imperativa
		Predikativt
Singular	Utrum	imperativ
	Neutrum	imperativt
Plural		imperativa
Kompareras med mer och mest.

imperativ

1. befallande
2. som avser imperativer

Varianter

• imperativisk

Översättningar

befallande  

engelska: imperative (en)

som avser imperativer  

engelska: imperative (en)