intransigent

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Innehåll

[redigera] Svenska

[redigera] Adjektiv

Böjningar av intransigent  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum intransigent
Neutrum intransigent
Bestämd
singular
Maskulinum intransigente intransigentare intransigentaste
Alla intransigenta intransigentaste
Plural intransigenta intransigentaste
Predikativt
Singular Utrum intransigent
Neutrum intransigent intransigentare intransigentast
Plural intransigenta
 
Adverbavledning intransigent

intransigent

  1. oförsonlig, omedgörlig, obeveklig

[redigera] Besläktade ord

[redigera] Adverb

Böjningar av intransigent 
Positiv intransigent
Komparativ intransigentare
Superlativ intransigentast

intransigent

  1. på ett intransigent sätt

[redigera] Substantiv

Böjningar av intransigent  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ intransigent intransigenten intransigenter intransigenterna
Genitiv intransigents intransigentens intransigenters intransigenternas

intransigent

  1. intransigent person
Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Deltagande
Verktygslåda
På andra språk