isgång

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av isgång  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ isgång isgången
Genitiv isgångs isgångens

isgång

  1. islossning i ett vattendrag
    Älven var i följd av den starka snösmältningen och isgången omöjlig att passera.
    Genom att skyddsmantlar av plåt tillverkades och sänktes ned på pelarnosarna under själva isgången räddades bron.
    Skärfläckan har försvunnit från Ölands södra udde, ej så mycket på grund av skytte eller äggsamlande som på grund av att enastående högvatten och svår isgång fördärvade de tångbankar, där hon höll till och fann sin näring och trevnad.
    Synonymer: isdrev, isdrift, isflod, islopp

Översättningar[redigera]