köl

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Kölen och kol.

Wikipedia har en artikel om:
köl

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av köl  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ köl kölen kölar kölarna
Genitiv köls kölens kölars kölarnas
lång köl på en segelbåt

köl

  1. den understa delen av en båt eller ett fartyg som går längst mittlinjen av skrovets botten och utgör dess stomme; särskilt den nedskjutande, skivliknande delen under båtens botten avsedd att minska avdriften och hålla båten upprätt
    Man håller inte kurs utan köl.
    Sammansättningar: kölbult, kölbåge, kölhala, kölskarp, kölsvin, kölvatten
    Se även: spant, stäv (konstruktionsdelar på fartyg)
    Diverse: Det finns båtar utan köl (plattbottnade ekor) och fartyg med flera kölar (katamaraner).
    Fraser: komma på rätt köl - komma i jämviktsläge, ligga med kölen i vädret

Översättningar[redigera]