köl

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även kol.

samverkan vind och köl

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av köl  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ köl kölen kölar kölarna
Genitiv köls kölens kölars kölarnas

köl

  1. den undre mittlinjen av en båt, ett fartyg
    Man håller inte kurs utan köl.
    Användning: Det finns båtar utan köl (plattbottnade ekor) och fartyg med flera kölar (katamaraner).
    Sammansättningar: kölhala

Fraser[redigera]

Översättningar[redigera]

Se även[redigera]