kön

Se även kon.

Svenska

Substantiv

Böjningar av kön 1.-2.	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kön	könet	kön	könen
Genitiv	köns	könets	köns	könens

kön 1

• uttal: /ɕøːn/

1. (biologi) uppdelning i typer av organismer inom en viss art i fortplantningssyfte; i regel har däggdjur två kön: honor och hanar; människans två kön benämns oftast kvinnor och män
2. kortform av könsorgan; genitalier

kön 2

• uttal: /køːn/

1. böjningsform av kö

Sammansättningar

typ av organism inom viss art

• honkön
• könsbestämma
• könsbyte
• könsdiskriminering
• könsdrift
• könsherpes
• könshormon
• könshår
• könskorrigering
• könskvotering
• könsmaktsordning
• könsmogen
• könsneutral
• könsorgan
• könsroll
• könssjukdom
• könsskillnad
• könsstympning
• könsumgänge

Översättningar

typ av organism inom viss art  

bokmål: kjønn (no) n danska: køn (da) n engelska: sex (en), gender (en) finska: sukupuoli (fi) franska: sexe (fr) m isländska: kyn (is) n italienska: sesso (it) m, genere (it) m

japanska: 性別 (ja) latin: genus (la) n polska: płeć (pl) f portugisiska: sexo (pt) m, gênero (pt) m turkiska: cinsiyet (tr) tyska: Geschlecht (de) n