kånka

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av kånka  Aktiv Passiv
Infinitiv kånka kånkas
Presens kånkar kånkas
Preteritum kånkade kånkades
Supinum kånkat kånkats
Imperativ kånka
Particip
Presens kånkande, kånkandes
Perfekt kånkad

kånka

  1. bära (något tungt) med möda
    Man känner sig som en bonde när man kånkar på en säck med 25kg korn.
    Han kånkar omkring med en systemkamera eftersom han fastnat i pryltänkadet.
    Min man byggde för ett par år sedan en husbil, som vi kånkar omkring i.
    Fraser: (partikelverb) kånka på, kånka med, kånka omkring
    Homofoner: konka

Översättningar[redigera]