kanna

Se även kana.

Svenska

Substantiv

Böjningar av kanna	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kanna	kannan	kannor	kannorna
Genitiv	kannas	kannans	kannors	kannornas

kanna [1]

kanna

1. (köksredskap) ett kärl, en tillbringare för vätska, vanligen med handtag och näbb- eller snabelformig pip

   Sammansättningar: dricksvattenkanna, kaffekanna, kannbindare, kanngjutare, kannstöpa, tekanna, trädgårdskanna, vattenkanna

2. (teknik) cylinderformad kolv (i en motor eller pump)

   Sammansättningar: luftkanna, pumpkanna

3. (måttenheter) en gammal måttenheter för våtvaror
4. (sport) pokal, cup, kupp (pris och tävling)

Etymologi: Av fornsvenska kanna.

Översättningar

kärl med handtag och näbb- eller snabelformig pip

• danska: kande ^(da) u
• engelska: jug ^(en), can ^(en)
• franska: cruche ^(fr) f, pichet ^(fr) m
• polska: dzban ^(pl) m, dzbanek ^(pl) m mindre, bańka ^(pl) f stor
• portugisiska: jarra ^(pt) f
• spanska: jarra ^(es) f
• tyska: Kanne ^(de) f

gammal måttenhet

• tyska: Kanne ^(de) f

se pokal