kant

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även Kant.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av kant  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kant kanten kanter kanterna
Genitiv kants kantens kanters kanternas

kant

  1. rand av en plan yta; (ofta gräns-)linje där två plan möts med en vinkel
    Flaskan rullade över kanten på bordet och ner på golvet.
    Min hatt den har tre kanter.
  2. (sport) de två områden på en bollplan som ur spelarnas synvinkel utgör områdena längst till höger respektive vänster
    Spela upp bollen på kanten!

Synonymer[redigera]

Besläktade ord[redigera]

Sammansättningar[redigera]

Fraser[redigera]

Översättningar[redigera]

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av kant  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kant kanten kanter kantene
Genitiv kants kantens kanters kantenes

kant m

  1. kant

Nynorska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av kant  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kant kanten kantar kantane

kant m

  1. kant