kant

Se även Kant.

Svenska

Substantiv

Böjningar av kant	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kant	kanten	kanter	kanterna
Genitiv	kants	kantens	kanters	kanternas

kant

1. randen av en plan yta; (ofta gräns-)linje där två plan möts med en vinkel

   Flaskan rullade över kanten på bordet och ner på golvet.

   Min hatt den har tre kanter.

2. (sport) de två områden på en bollplan som ur spelarnas synvinkel utgör områdena längst till höger respektive vänster

   Spela upp bollen på kanten!

Synonymer

• rand
• list
• fåll

Besläktade ord

asfaltskant bakkant bordskant bortkant framkant högerkant kanta kantig kantlinje

kantspelare kantsten kantträff nederkant underkant utkant vänsterkant ytterkant överkant

Sammansättningar

• trekant
• fyrkant

Fraser

• fin i kanten
• hålla sig på sin kant
• komma på kant med någon
• plus i kanten
• på varsin kant

Översättningar

rand  

bokmål: kant (no) m engelska: edge (en) finska: reuna (fi)

nynorska: kant (nn) m tyska: Rand (de) m, Kante (de) f polska: krawędź (pl) f, kant (pl) m, skraj (pl) m, obrzeże (pl) n

Bokmål

Substantiv

Böjningar av kant	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kant	kanten	kanter	kantene
Genitiv	kants	kantens	kanters	kantenes

kant m

1. kant

Nynorska

Substantiv

Böjningar av kant	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kant	kanten	kantar	kantane
Genitiv	kants	kantens	kantars	kantanes

kant m

1. kant